Ett par dagar efteråt kommer nu äntligen lite uppdateringar från lördagens agilitytävling.

Inte förrän lite innan 11 packade vi in oss i en redan full bil ;) för att åka till Örebro. Tur att vi inte var fler än 4 personer och 4 hundar. Hade nog inte fått plats fler.  Det kändes lite konstigt att ge sig iväg så sent. Men ändå ganska skönt att slippa gå upp tidigt. Vi slapp stressa iväg eftersom vi visste att våra klasser startade efter kl 14. Vi stannade i Motala och rastade hundarna och åt lite lunch. Sedan fortsatte vi vår färd mot Örebro. Vi kom fram lite senare än vi beräknat, men som tur var hann vi fram innan agility mediumklassen skulle börja. Det var Ulrika som var första tävlande för dagen.

I agilityklassen hade jag ett sent startnummer så jag hann att titta på de andra innan det var dags för min tur. Efter att jag tittat på dem var det dags att värma upp Wilma. Dessvärre fanns det inga framhoppningshinder att använda sig av. Vi fick helt enkelt värma upp utanför. Det är det jobbigaste med ridhustävlingar tycker jag, för man har ingen koll på vilket startnummer de är på när man är utanför och värmer upp. När tävlingen är utomhus kan man höra spekern på långt håll och det känns mycket bättre.
Ju närmare start vi kom desto mer nervös blev jag. Det var länge sen jag var så nervös inför en tävling. Jag måste nog iväg på lite fler tävlingar det närmaste för så här kan jag ju inte hålla på =).
Starten på banan kändes iallafall för en gång skull  inte så klurig som jag alltid annars brukar tycka. Nu var det bara två hopphinder och sedan vidare till en platttunnel. Starten gick väl sådär. Kändes som att jag hade ganska bra koll, men när jag vänder huvudet mot hopphindret så startar Wilma. Egentligen inte helt okej. Men vi fortsätter ändå. Bytena går som jag tänkt ända fram till balansen där Wilma får för sig att hoppa nerfarten. Hm, där var all KF träning som bortblåst. Innan balansen tar hon KF på A:et och sedan även på Vippen, men inte alls på samma fina vis som på träning =(. Loppet slutar med en bra tid men dessvärre med 5 fel.

I hoppklassen var vi inte alls lika många startande så vi fick gå banvandring tillsammans med mediumklassen. Även här kändes starten bra, först ett hopphinder sen en böjd tunnel. Mitt i banan blev det en jättesvår hoppkonbination. Till en  början kändes det svårt att bara vet vilket som skulle vara nästa hinder och alla verkade lika förvirrade. Vet inte om jag egentligen kände mig klokare efter banvandringen. Men även denna gång hade jag ett av de sista startnummerna så jag hann att titta lite innan det var dags för vår tur. Denna gång var Wilma än mer taggad (om det nu går) men starten gick bra. I slalomet missar hon de två sista pinnarna och är nästan framme vid nästa hinder som är däcket innan hon lyssnar och kommer tillbaks och gör färdigt slalomet. Hon känns ganska yvig i hela loppet och de snäva svängarna är som bortblåsta. Det blir en vägran på ett hopphinder, en tunnel och även på sista hopphindret så det slutar med en disk. Det positiva med detta lopp var att jag iallafall  kom ihåg banan och gjorde bytena som jag tänkt mig.

Nu efteråt har jag funderat lite på hur vi ska gå vidare med vår träning med framförallt kontaktfälten. För på träning fungerar det oftast perfekt. Men det enda jag har kommit fram till är att jag måste ta om KF hindret varje gång hon gör fel på tävling. Förhoppningsvis lär hon väl sig tids nog att man ska göra likadant på träning som på tävling (och jag oxå kanske ;)). 

Vi hade en jättetrevlig dag tillsammans  och jag och Wilma längtar redan till alla tävlingar som väntar under våren. Kul också att Ulrika och Atlas tog en rosett med sig hem efter en andraplats i hoppklassen....