Idag åkte jag och Wilma ut till Tenhult för att åka längdskidor. Det fanns ett spår som skulle vara 2,5 km och det kändes som att det skulle vara lagom att börja med. När vi väl kommer fram till spåret ser vi inga markerningar för hur långt det är utan bara ett grönt och ett gult märke. Men det är ju bara att följa spåret så lär vi väl märka hur lång tur det blir =) (Spåret som vi följde var 2,5 km som tur var =)). I början förstod Wilma inte riktigt vad hon skulle göra, hon började med att jaga skidorna och försökte fånga skidspetsarna. Ganska så fort insåg hon att det inte var så skönt att ta dem utan började springa bredvid istället. Fortsättnigsvis sprang hon framför eller bredvid mig under hela turen. Jag hade fäst flexikopplet i midjebältet så hon hade lite lina att springa på. I uppförsbackarna (läs: när det gick lite saktare) verkade det som att hon frös lite om tassarna. Men när vi åkte på lite fortare verkade det gå lite bättre. Till nästa gång ska jag smörja in hennes tassar och se om det bli lite bättre. Själv hade jag som vanligt för mycket kläder på mig. Att man aldrig lär sig. Annars var det en fin skidtur i skogen. Solen sken och spåren var jättefina. Det kommer att bli fler skidturer för mig och Wilma.

Wilma framför mig i spåret

och ibland var hon bredvid.

Fina spår var det efter all nysnö