På förmiddagen i går var jag lite osäker på om det skulle bli någon agilityträning för oss, eftersom det hade kommit massor med ny snö under natten och alla bilar var totalt insnöade. Vi hade lite tur iallafall som dagen innan hade köpt en liten snöskyffel och kunde skotta ut bilen från parkeringen. Det svåra skulle sen vara att ta sig fram till ridhuset om det inte var skottat överallt. När vi åker på motorvägen ser vi en bil som har sladdat över den höga snövallen och låg ner mot järnvägen. Som tur var hade två bilar redan stannat och hjälpt dem så vi kunde fortsätta. När vi sen kommer fram till vägen in till ridhuset ser vi att det är skottat och fint så vi kunde åka ända fram. Var mycket bättre skottat än vad vi hade i stan. I gruppen innan oss var det bara en som tränade. Eftersom vi till en början var ensamma började jag att plocka fram en del. Jag byggde upp en start i en hoppbana som vi sedan kombinerade med några fler hinder.
Vi tränade på start. Det gick bra. Wilma satt kvar även om hon var ivrig att få komma iväg.
Ingången till slalom blev lite svår eftersom man innan alalomet kom ifrån ett hopphinder och behövde få tillbaka hunden lite för att få rätt ingång. Det fungerade bättre när jag gjorde ett framförbyte efterhopphindret och innan slalomet.
Kontaktfälten på vippen satt också. Men jag märkte att Wilma inte går ända ner om jag kommer efter. Så det är något som vi får fortsätta träna på. Jag vill att hon ska springa ända ner och vänta på mig där. Men ibland känns det som att hon inte vill gå ända ner nu när vi tränar i ridhuset. Jag vet inteom det är skillnaden på underlag som gör det eller om det är något annat.
Tunnlarna har hon blivit bättre på också. Kan nog bero på att jag nu försöker peppa henne mycket mer innan och i tunneln...
Nu är det bara en träning kvar innan vi åker på tävling till Örebro...