Egentligen hade vi återbesök hos fysioterapeuten för 2 veckor sedan. Men eftersom Wilma precis börjat löpa då så bytte jag tid. Idag var det då dags igen. Wilma gick in med skeptiska steg och ville helst av allt ha stannat kvar utanför. Med lite lockelse med godis så kändes allt bättre. Ända tills fysioterapeuten började trycka lite på ryggen. Då kämpade Wilma för sitt liv för att komma därifrån, men se det gick ju inte. Efter en stund slappnade hon av lite iallafall och verkade tillsist tycka att det till och med var skönt. Efteråt fick hon en massa godis och det gillade hon.

Enligt fysioterapeuten var Wilma inte alls så stel framtill längre. Det kändes skönt. Då kanske stretchingen gett resultat iallafall...