I lördags var det återigen dags för tävling. Denna gång var tävlignen i Ulricehamn och därmed var det betydligt närmare än sist. Jag och Ulrika möttes upp på vägen och åkte tillsammans. Eftersom jag hade skrivit ut två olika vägbeskrivningar och Emelie och Nina som åkt i förväg redan åkt vilse så ringde vi Cecilia för att få en korrekt vägbeskrivning. Efter att ha följt den var det inga problem attt hitta till brukshundklubben. När vi kom dit hade Emelie och Nina redan satt upp Ninas tält och eftersom vi inte var så många så slog vi ner oss alla fyra i tältet. Till en början sken solen, men efter en liten stund började det att ösregna. Då var det givetvis dags för hopp 2 small banvandringen. De som inte hade regnkläder blev verkligen genomblöta och jag nämnde något om att det nog iallafall inte kunde regna mer än vad det gjorde, men det fick jag ångra sedan :). När det sen var dags för mig och Wilma att starta hade det som tur var slutat regna.

Hoppklass 2
För en gång skull fick vi börja med hoppklassen. Det som vi alltid önskar att vi skulle få göra. Men jag vet inte om det var så mycket bättre att börja med den :). Det var en ganska klurig bana, med en del svårigheter. Till en början går allt bra, Wilma tar de första hopphindrerna och går in i rätt tunnelingång, men vid ett hopphinder gör hon en snurr och får 5 fel. När jag sett detta håller jag inte ihop loppet, utan Wilma svävar ut och tar helt plötsligt ett  hopphinder istället för en tunnel och vi är diskade.

Medan vi väntar på agilityklassen börjar det verklign att ösregna. Det kom även lite åska. De som då var tvungna att köra sina lopp hade det verkligen inte lätt. Som tur var kunde vi sitta i tältet och bara titta på. När det sen var vår tur klarnade det upp och slutade regna.

Agilityklass 1
Balansen kom som hinder nr 4 och Wilma glömmer totalt bort kontaktfältet och hoppar sista biten, sen tar hon även ett hopphinder och en tunnel innan jag får stopp på henne och kan ta om balansen. A-hindret och vippen tar vi också om efter som hon inte stannar på kontaktfälten. Däremot genomförde hon slalomet utan problem denna gång. Skönt att något fungerar iallafall :).

Efter agilityloppet fick Wilma massage av Carina som stod och masserade under tävlingen. Till en början var Wilma lite skeptisk, men sedan gick det bra. Jag tyckte hon var riktigt duktig som kunde koppla av trots alla störmoment runtomkring.

Nu är det mer än en månad kvar tills vi ska på nästa tävling. Tills dess ska vi försöka träna lite grann, men framförallt ska vi ha tre veckor semester =) (fast det är iofs två veckor kvar tills dess)

Wilma får massage efter en tävlingsdag